jennifermolin!

Kategori: tankar och åsikter

+ 8kg

Det kom lite som en käftsmäll, en hård jävla örfil som fortfarnde svider.

När jag ställde mig på vågen i morse fick jag det svart på vitt, sedan jag tappade kontrollen i höstas har jag gått upp 8 kilo. Hade jag vetat att det var muskler hade jag inte brytt mig ett dugg, men jag är inte dum. Choklad, chips, kakor och mc donalds bygger inte muskler.

 

Trots att jag tränar så gott som varje dag för att försöka förbränna de kopiösa mängder onyttigheter jag äter så är detta bara ett bevis på att intaget inte går att kompensera, jag orkar och hinner inte träna mer än vad jag gör nu.

Att gå från 56 kg till 64 kg svider och tanken på hur det eskalerat får mig att må illa, fortsätter jag i samma takt så snackar vi en viktökning på närmare 20 kg/år.. fy fan..

 

Nästa år ser ni mig i Biggest Loser. 

 

Annars gick dagens träningspass grymt bra, spinning och cxworx på NW lindholmen.

Med tanke på vilken ångest jag har just nu så är det inte omöjligt att jag kör ett pass senare i eftermiddag igen, jag vet ju hur jag funkar.

att vända något som framstår som negativt till extremt positivt

Det snurrar där uppe i skallen. Jag är tillbaka in i sömnlösheten, ligger vaken om nätterna med myrkrypningar och omättliga behov av konstant stimulans. Självklart tär det på krafterna och dagarna fylls inte av power-jennifer upptåg utan mer av irritation och frustration över att stå och stampa på samma plats, att inte komma vidare.

 

När jag var yngre var rastlösheten jobbig, även i vuxen ålder har jag fått så extrema energiutbrott att jag slagit mig sönder och samman, någongång sparkade jag även till en hjärnstolpe så hårt på jobbet att knät hoppade och jag haltade i en månad. Jag har stått och boxat in i träd och sparkat i berg otaliga gånger för att det skall göra ont, precis som för personer med självskadebeteende så dämpar den fysiska smärtan explosionen inombods. När jag skriver om mina problem här på bloggen kan jag sitta och hånskratta lite åt mig själv, vem är så dum att man ställer sig och sparkar in i ett berg? det är ju inte så att berget flyttar på sig precis...

Men så tänker jag på er läsare, ni måste ju tro att jag lider av alvarliga störningar. Till viss del gör jag nog det, jag har nog en släng av det mesta om jag ska vara ärlig, men det är så jag är. Visst, mina sömnlösa nätter är problematiska och förjävliga men min energi och sprudlande entusiasm gör också att jag ofta lyckas med det jag tar mig för och jag är inte rädd för att testa nya vägar. Ibland tänker jag på hur man väljer att behandla överenergiska barn i skolan, hur man ser dem som problem. Energi är inget problem, det är en tillgång, skolan är inte anpassad för kreativitet och fysisk stimulans utan för barn med gott tålamod. När jag ser på mina vänner idag är det inte dem som hade lätt för sig i skolan som lyckats bäst, det är dem som vågat kasta sig ut, startat egna företag och trott på sig själva och utnyttjat sin sociala kompetens.

 

Jag vet att många inte vill bli stämplade och hamna i olika fack, det ville inte jag heller i början, men efter ett tag slog det mig.

Om en människa skulle särbehandla mig på grund av att jag är överenergisk (eller vilken annan egenskap som helst egentligen) då är det ju fel på den människans förmåga att uppfatta talang. Jag är så jävla bra och en människa med fördommar ska definitivt inte glida med på vågen. När jag blir chef ska jag ta mig fasen enbart anställa människor med olika bokstavskombinationer och diagnoser, fy fan vilken framgångssaga, haha!

bilder:weheartit

 

min hemlighet

Snacka om att jag har varit frånvarande de senaste dagarna, dock blir det så när jag bestämmer mig för att satsa på något. Pirret i magen njuter jag av, jag släpper inte bomben ännu men jag tror verkligen på min affärsidé ju mer jag pratar om den. Jag är väldigt hemlighetsfull då det jag håller på med inte finns på marknaden idag men jag har nog världens bästa kontakt som är expert på de bitar jag inte riktigt har koll på.

Många tror att det handlar om hälsa och fitness men så är det inte, förvånade?

 

Nästa plan är att ta fram en prototyp och hitta ett bra företagsnamn, sedan är det bara att köra järnet. 

Annars är allt bra med mig, ska försöka uppdatera lite bättre igen, jag gillar ju att dela min vardag med er!

 

jag är bra!

shit vilken dag, så mycket information att ta in men ack så roligt. Idag har jag lyssnat på en hel drös med människor som kan allt om att driva eget företag och allt man måste tänka på kring det. Hela dagen var väldigt bra uppstyrd på IHM och jag lärde mig massor så nu är det bara att kicka igång.

 

Dessutom ramlade resultatet in på tentan jag var så nervös för för några helger sedan om ni kommer ihåg det, högsta betyg, kändes så bra! Sedan jag sa upp mig i vintras så kan jag helt plötsligt fokusera bättre på väsentligheter och det har resulterat i riktigt grymma resultat. 

Min hjärna går på högvarv konstant nu för tiden och nya idéer dyker upp hela tiden, kreativitet och uppfinnelserikedom är fantastiska egenskaper.

 

to remember why i started

Min blogg har verkligen strulat idag, kunde inte logga in förrens nu.

 

Jag sitter iklädd träningskläder här framför datorn, det har jag gjort sedan jag vaknade men har fortfarande inte kommit iväg. En trytande motivation och brist på entusiasm är grundorsakerna till det mentala motståndet, men även gårdagens enorma motgång.

 

Ni vet själva när man verklgen kämpar för något och den som hela tiden sätter käppar i hjulet för en  enbar är en själv? När man inte kan skylla på någon annan?  för mig blir det en klump i magen, en riktig prövning av min egen självkänsla. Det ÄR jobbigt att svika sig själv.

 

Därför tänker jag inte göra det idag, nu lyfter jag arslet från denna förbaskade stol och går till gymmet, jag äter ingenting som jag känner skuld för. Innan har jag haft mina långsiktiga mål, nu blir det mer att försöka ta det dag för dag.

 

 

Detta är min motivationsbild, den tittar jag på så fort jag känner att jag vill ge upp. DÅ KOMMER JAG PLÖTSLIGT IHÅG VARFÖR JAG STARTADE.

weheartit

spirande fredag

 

idag har jag gjort någonting jag aldrig gör, kopplat bort mig från omvärlden. Telefonen är avstängd och jag är utloggad från allt vad sociala medier heter.

 

 

Jag är en drömmare, jag har block fyllda med tankar, ideér och planer liggandes i hela lägenheten och det är oftast där dem också stannar men under de senaste dagarna har glöden tagit fart i mig, DET ÄR DAGS ATT BÖRJA FÖRVÄRKLIGA vad som står i dessa block. DET ÄR DAGS ATT BÖRJA LEVA.

Många pratar om att det är resan som är det väsentliga, inte målet. Till viss del kan det kanske stämma men jag är extremt målfokuserad, nästa tanke är mitt första egna företag och första steget är nu taget. Känslan är härlig, man kan om man bara vill, mitt stora mål ligger längre fram och kräver mer underlag samt större finanseringsmöjligheter, gud vad jag längtar dit! 

Ã…ngestfylld morgon

Igår ringde den från sjukhuset och ville att jag skulle komma dit idag. Smått ångestfylld är jag dock, har ju lovat mig själv att vara helt ärlig hur mycket skam jag än må känna. Jag har lixom aldrig öppnat upp mig för någon innan så det är ett stort test för mig. Frågan är vad som är jobbigast, att våga be om hjälpen eller att ta emot den?

när man blir besviken på sig själv...

Idag blev jag väldigt besviken på mig själv, för något jag inte kunde göra så mycket åt.

 

Dagens träningsupplägg var långdistans. Jag var väldigt taggad men det gick inte alls som jag tänkt mig. Mitt blodsocker har legat högt idag (en frisk människa ligger mellan 4-10 på ett ungefär, jag låg på 28..) jag är inte korkad och vet att man absolut inte skall ge sig ut och motionera när kroppen befinner sig i det skicket MEN jag är jäkligt enveten av mig och bestämde mig ändå för att ge mig ut. 

 

Jag vet inte hur bra koll ni läsare har på diabetes men när man har ett högt blodsocker så försöker kroppen göra sig av med sockret så gott den kan vilket innebär att det blir ett konstant springande fram och tillbaka till toaletten. En följd av detta är givetvis att man måste dricka extrema mängder vätska, det blir en ond cirkel med andra ord. Dum som jag är ignorerar jag detta och tänker "att det löser sig", efter tre km löpning var jag torr som sandpapper i munnen och kunde knappt stå upp för att jag var så kissenödig. Jag var SÅ besviken... Mina vänner vet att jag avskyr att använda min sjukdom som ursäkt då jag tycker det är lamt, men ibland så är det faktiskt så det ligger till. Man måste lära sig att arbeta med sina svagheter, inte gnorera dem.

 

Vill hoppa av skolan.

Jag går sist terminen på universitetet och har pluggat i större delen av mitt liv, allt på grund av att jag inbillat mig att framgång ligger i hur många högskolepoäng man har, typ.

Jag vill inget hellre än att bara kasta in handduken och sluta, inte ge upp, utan sluta. Man får alltid höra att "det är bra med en utbildning, då har du något att falla tillbaka på", men jag vill ju inte jobba med det jag nu utbildar mig till. Nu när jag mognat inser jag att högskoleexamen inte är lika med enda vägen till framgång och efter att ha testat mig fram de senaste åren har jag insett att jag aldrig skulle vilja ha ett 8-17 jobb. 

 

Min personlighet är inte lagom, inte anpassningsbar, inte mellanmjölk.. JAG ÄR INGEN SVENSSON. Jag vill göra annat, jag vill göra världen, göra mitt, vara jag.

Jag vill så mycket men har inte gått på magkänslan, jag har enbart gått den väg som logiskt verkar optimera min framtid. Efter att ha tagit en hel drös med beslut i vintras som jag länge gått och funderat på så har jag aldrig mått bättre, och samma känsla säger åt mig att hoppa av skolan nu, borde jag inte lyssna då?

 

gammal bild på en jennifer som aldrig trivts med att plugga men ändå alltid envisats om att fortsätta, frågan är varför?

hälsa är inte proteinpulver och fettförbrännningspiller

Har ni märkt att media den senaste tiden snappat upp träningstrenden som drar över Sverige, dock har dem gjort ett stort misstag, dem kallar det för "hälsohetsen" och "hälsotrenden".

Träing och hälsa är INTE samma sak. 

Många läser bloggar skrivna av personer som tävlar i bikini fitness och bodybuilding och tror att deras livsstil är hälsosam men som min rubrik lyder, proteinpulver och piller är inte hälsa. Dessa personer "bulkar och deffar" under året, dvs att dem under bulken äter extra mycket för att kunna bygga muskler för att sedan deffa (ligger på ett kaloriunderskott för att tappa fettmassa) och framhäva sina former inför tävlingar osv. Det är kroppen under deffen som ofta är idealet vi åskådare strävar efter, när deras kroppar består av muskel och en väldigt låg fettprocent, men vet ni varför dessa personer delar upp året i on och off season? -jo, för att hålla kroppen i tävligsform, att vara "deffad" inte är hälsosamt och det är inte i ett stadie där kroppen vill vara.

 

Man kan ha en extremt vältränad kropp utan att äta kosttillskott (exempelvis protein, gainers osv), en balanserad kost är det absolut bästa, dieter är inte hållbart i längden. Jag läste på någon blogg här om dagen att "såser går bort helt" aldrig i livet var min direkta tanke, sås höjer matupplevelsen enligt mig och jag kommer absolut inte plocka bort det från min tallrik what so ever. Att ha en smal/rippad kropp är alltså ingen synonym till hälsa.

 

För mig är hälsa att somna gott på kvällen. Att inte förgifta kroppen med alkohol, tobak, droger och andra ohälsosamma substanser. Att inte känna ekonomisk stress. Att balansera kost och träning på ett sunt sätt. Att ha goda relationer till människorna omkring mig. Att våga tro på sig själv och faktiskt känna att man duger precis som man är.

Att jag sedan tränar mycket är självklart av stor vikt när jag ser på mitt välmående, men det är långt ifrån allt.

  

 

 

that feeling

Denna bild beskriver hur jag känner från det att jag vaknar tills dess att jag somnar, det är en enda lång kamp. Folk säger att det gäller att hålla ut, att det släpper efter ett tag, men hur länge är ett tag? 90 % av min tankekraft går åt till att tänka på godsaker. Chips, choklad, kakor... Varför finns det inga hälsosamma snacks för? Varför måste jag vara så beroende av allt detta onyttiga?

 

Jag vet att jag gör mig själv en björntjänst genom att försöka ta mig igenom dessa tio veckor, men psykiskt är det ett rent helvete. Har någon av er läsare någongång hållt upp en längre tid med något ni är beroende av (socker, alkohol, shopping.. you name it)? Hur hanterade ni det och vad hände, blev ni av med beroendet eller hamnade ni i samma hjulspår när tiden var slut?

tack min fantastiska kropp

Som ni kanske märker så  tränar jag helst på morgonen, jag är gärna klar när klockan slår nio.

Något jag har märkt är hur effektivt det är att boka pass just på morgonen (själv kör jag mycket spinning för att väcka kroppen). En dag i veckan, tisdagar, ställer jag klockan på strax innan sex för att gå upp och träna som alla andra dagar i veckan, skillnaden är att mitt gym inte kör något bra pass just på tisdagsmorgonen och vad tror ni händer? jag går inte upp när klockan ringer.

Dagar då jag känner att orken och lusten inte finns där är detta min stora piska, ett inbokat träningspass i min kalender är minst lika viktigt som någonting annat. Och för er som undrar kom jag givitvis inte iväg och tränade imorse, hela förmiddagen gick jag och intalade mig själv att "jag var värd en vilodag" men frammåt eftermiddagen tog jag mitt förnuft till fånga och drog motvilligt på mig träningskläderna. (till er som tror att alla stora träningsbloggare tycker det är "såååå underbart att träna" varje dag så säger jag bara BULLSHIT!, Alla har dagar då man måste tvinga iväg sig själv). 

 

Hur som helst måste jag tacka mig själv för att jag trotsade latheten och åkte iväg, för helvete vilket monsterpass i pulsträning det blev, jag älskar mig själv ibland och ett sådant tillfälle är nu.

Tack min fantastiska kropp för att du orkar slita, kämpa och pressa dig till det yttersta. Tack för att du låter mitt huvud styra och tvinga dig tänja på gränser vecka efter vecka. Du min kropp är fantastisk på alla sätt och vis och jag har äntligen lärt mig respektera och tacka dig för allt du dagligen gör för mig.

 

Kom ihåg att ni har EN kropp. Behandlar ni den rätt vinner ni otroligt mycket, men väljer ni att behadla den illa genom ohälsosamma val (så som stress, rökning, ohälsosam kost, överbelastning, för lite näring, sömnbrist osv.) kan det ge er långa och otrevliga konsekvenser. Vår kropp är en av de få saker som vi fortfarande inte bara kan "byta ut" när den blir förstörd utan vi måste leva i den, med den, vilket skick den än är i så varför inte välja en sund, frisk och fungerande kropp? 

 

 

en sådan dag

motivation och vägen till framgång är inte en spikrak kurva uppåt, det är kantat av dåliga dagar, bakslag och tillfällen då man bara känner för att ge upp. Idag har jag en sådan dag, ingenting går som jag vill och jag är inte motiverad att ta tag i saker eller ens försöka, hade jag inte varit så envis som jag är så hade jag legat och knaprat chips och kollat på en dålig film nu men jag TÄNKER INTE GÖRA DET. precis som bilden visar så kommer det dagar då man bara är less på allt, det handlar om att jobba sig igenom dem på bästa möjiga sätt för i slutändan, är det de personer som lyckats ta sig igenom dessa dagar som faktiskt når sina mål, som fortsatte kämpa fastän det stundtals kändes helt meningslöst. 

 

Jag tror att dagens motivationsdipp har att göra med att jag uder gårdagen faktiskt slog mitt rekord i att hålla mig borta från socker (2 veckor utan ett enda fusk) men inte känner eller ser några som helst resultat. Jag har gått upp i vikt, jag har inte blivit starkare fysiskt och jag har inte kommit över suget. Det känns som att jobba utan någon som helst pay-off och då mina vänner, krävs det ett extremt psyke för att orka fortsätta kämpa.

 

Nu väntar strax sängen så hoppas jag att jag vaknar upp med en bättre känsla imorgon, puss och godnatt

hen? kommer inte på fråga!

Jag var nyss borta vid mataffären för att handla frukost, när jag står och väljer ut bröd kommer det fram en pojk och vill visa mig sin (nya?) skjorta ha nar på sig, det märks att ha är stolt. Jag tittar såklart engagerat på hans kläder och utbrister "wow, men vilken tuff kille du är" jag ser att han ler lite blygt. I samma stund hör jag någon som säger "hen". Jag tittar upp och möter mammans något irriterade blick, "va?" svarar jag.

- "vi kallar hen för hen"

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, här står jag och pratar med en treårig liten kille som enligt sina föräldrar inte får vara det han är. Ingen treåring är medveten om dagens genusdiskussion och ingen ska få ta ifrån ett barn rätten till sitt kön. Dagens genustänk och feminism har gått över styr för länge sedan, att kalla denna pojk för hen indikerar att det är fel att (i detta fall) vara han. Precis lika självklart som det är att unga tjejer inte skall behöva bära slöja mot sin vilja är det också att låta barn tillhöra sitt kön, ingen skall fostras in i en hen-roll.

 

Jag kommer personligen aldrig använda uttrycket själv, en man är en man och en kvinna är en kvinna, precis som ett äpple är ett äpple och ett päron är ett päron. Visst, båda är frukter, men dem ser olika ut och smakar olika. Vi är människor, men vi ser ut på olika sätt och har olika egenskaper. Hur roligt hade det varit om det bara fanns äpplen? Nej, nu får det vara nog med detta (enligt mig) patetiska norm-tänk, låt människor vara det dem är och gör något bra av det, istället för att försöka skapa något "bra" som alla ska passas in i.