jennifermolin!

Kategori: personligt

att vända något som framstår som negativt till extremt positivt

Det snurrar där uppe i skallen. Jag är tillbaka in i sömnlösheten, ligger vaken om nätterna med myrkrypningar och omättliga behov av konstant stimulans. Självklart tär det på krafterna och dagarna fylls inte av power-jennifer upptåg utan mer av irritation och frustration över att stå och stampa på samma plats, att inte komma vidare.

 

När jag var yngre var rastlösheten jobbig, även i vuxen ålder har jag fått så extrema energiutbrott att jag slagit mig sönder och samman, någongång sparkade jag även till en hjärnstolpe så hårt på jobbet att knät hoppade och jag haltade i en månad. Jag har stått och boxat in i träd och sparkat i berg otaliga gånger för att det skall göra ont, precis som för personer med självskadebeteende så dämpar den fysiska smärtan explosionen inombods. När jag skriver om mina problem här på bloggen kan jag sitta och hånskratta lite åt mig själv, vem är så dum att man ställer sig och sparkar in i ett berg? det är ju inte så att berget flyttar på sig precis...

Men så tänker jag på er läsare, ni måste ju tro att jag lider av alvarliga störningar. Till viss del gör jag nog det, jag har nog en släng av det mesta om jag ska vara ärlig, men det är så jag är. Visst, mina sömnlösa nätter är problematiska och förjävliga men min energi och sprudlande entusiasm gör också att jag ofta lyckas med det jag tar mig för och jag är inte rädd för att testa nya vägar. Ibland tänker jag på hur man väljer att behandla överenergiska barn i skolan, hur man ser dem som problem. Energi är inget problem, det är en tillgång, skolan är inte anpassad för kreativitet och fysisk stimulans utan för barn med gott tålamod. När jag ser på mina vänner idag är det inte dem som hade lätt för sig i skolan som lyckats bäst, det är dem som vågat kasta sig ut, startat egna företag och trott på sig själva och utnyttjat sin sociala kompetens.

 

Jag vet att många inte vill bli stämplade och hamna i olika fack, det ville inte jag heller i början, men efter ett tag slog det mig.

Om en människa skulle särbehandla mig på grund av att jag är överenergisk (eller vilken annan egenskap som helst egentligen) då är det ju fel på den människans förmåga att uppfatta talang. Jag är så jävla bra och en människa med fördommar ska definitivt inte glida med på vågen. När jag blir chef ska jag ta mig fasen enbart anställa människor med olika bokstavskombinationer och diagnoser, fy fan vilken framgångssaga, haha!

bilder:weheartit

 

att hänga med sitt ex

Ikväll har jag varit och fikat med en ex-pojkvän till mig. Jag kan inte komma ihåg när vi sågs sist men det var längesedan vill jag lova.

Efter 5 minuter kändes det som om vi aldrig varit ifrån varandra, ni vet som med bästa vänner, det spelar ingen roll att man inte hörs på ett par månader utan allt faller på plats helt naturligt.  Vi blev sittandes över en latte i två timmar och pratade om livet. Både han och jag är riktiga ADHD-personer och den ena har konstigare saker för sig än den andra så brist på samtalsämnen är det ju inte tal om (sedan är ju jag expert på att prata, de flesta personer jag har dejtat har sagt att vår första dejt varit den "lättaste" första dejten att gå på någonsin, eftersom det aldrig uppstått någon pinsam tystnad =jag pratar oavbrutet).

 

Jag har bara valt att ta avstånd från en av de killar jag har varit tillsammans med under åren då han överlag visat sig vara ett riktigt svin (slår, hotar och ljuger - dock vågade han aldrig slå mig utan det har han visat i senare relationer) men de resterande tre har jag ingenting emot alls. Dock har jag lämnat samtliga relationer så avståndstagandet har kommit från deras sida då vänskap tydligen inte varit ett alternativ.

 

Hur ser ni på relationer, tycker ni att man kan fortsätta vara vän med ett ex?

 

jag äcklas över mig själv

Idag är en sådan dag när jag äcklas över mig själv och mitt ohanterliga beteende, hur jag kan ägna en hel dag åt att trycka i mig skit. Det är inte gott eller tillfredställande men jag gör det ändå, jag gör det för att stoppa hjärnspökerna och för att få abstinensbesvären att avta.

 

Man måste nog ha upplevt det själv för att förstå hur svårt ett "afall" är att hantera, hur besatt man kan vara av en substans. Det är ett begär som gör att allt runtomkring slutar betyda något och det viktigaste där och då är bara att få  sig det där fruktansvärda sockret, i extrema mängder dessutom. Jag vet inte hur många gånger jag kommer att behva "börja om" men jag kan inte göra annat, jag kan inte ge upp. Måndagen väntar, en ny chans att skriva min egen historia på det sätt som jag vill, en chans att vara den bästa versionen av mig själv.

 

Nu ska jag somna till Rocky, imorgon väntar ett tidigt tabatapass.

Sov gott och ta hand om er

 

klä av dig naken i ren eufori

Alltså, köra skiten ur mig själv har fått en ny innebörd, ursäkta svordomarna men fy hevete vilket mördarpass!

Ben, älskade hatade ben, underbara jäkla ben. Ni som får till det där perfekta träningspasset ibland förstår vad jag känner just nu. De personer som tror att alkohol krävs för att kunna släppa loss ordentligt borde prova att ta ut sig fullständigt fysiskt. Många tror nog att jag är ganska lugn av mig men jag får riktiga endorfinrus av träning och trots att jag nätt och jämt kunde stå upp när jag var klar var jag så full av positiv energi som jag bara var tvungen att få ur mig. 

Efter att ha dubbelkollat att jag var ensam i omklädningsrummet drog jag på klä av dig naken av de vet du och gick loss fullständigt. Jag är ju expert på låttexter så jag hoppade runt och rappade i min ensamhet, tänk om någon hade kommit in! På väg hem hade jag aviciis låt hey brother  lurarna hela vägen, den ska jag ha som powerlåt om jag börjar boxas någon gång. Prova att brösta upp er och gå eran "jag äger världen"-gång till den låten, perfekt beat, haha!

 

okej, nu tror ni kanske att jag är halvt dum i huvudet (vilket jag kanske är) men jag är även galet lycklig, värt det? -alla dagar i veckan!

 

dagen då jag erkänner

Jag valde att erkänna idag, berätta vad som faktiskt händer när ingen tittar på.

 

 

 

Ni som lärt känna mig genom bloggen Ser mig nog som en ganska hälsosam person, äter bra och tränar regelbundet.

Människor som står mig närmare vet att jag inte äter så hälsosamt och bra som jag vill få det att framstå och att jag kanske borde dra ner lite på träningen, mer än så är det inte, utåt sätt...

 

 

Vad jag visar upp på sociala medier är den goda delen av att vara Jennifer Molin, jag visar när jag äter hälsosamt, har tyckt att träningen är rolig och när jag mår bra. Det jag valt bort att visa upp här, eller för någon alls för den delen, är vad jag tänker dela med mig av nu.

 

När jag åkte till sjukhuset idag så kände jag att det fick vara nog. Jag brukar åka dit med ett A4 långt försvarstal om varför jag alltid har så dåliga värden men det försvarstalet är bara en kortsiktig lösning som gör att jag skadar min kropp än mer så idag valde jag att lägga alla kort på bordet.

 

Jag har nog aldrig varit så brutalt ärlig som jag var idag och allt för att hinna bromsa i tid. Jag berättade om min oro över att utveckla bulimi. Jag har redan ett sjukt förhållande till mat (som jag tyvärr utvecklat pga att människor i min omgivning kommenterar och lägger sig i vad jag stoppar i mig = jag började smygäta så fort ingen såg) och läget som råder är följande: Jag äter som en bulimiker, men har istället för att spy upp maten valt att träna extremt mycket.

 

"Bulimia nervosa är en allvarlig form av ätstörning. Bulimi betyder "oxhunger" och syftar på det stora begäret efter mat som bulimiker upplever. Nervosa betyder nervös eller nervositet. Den som lider av sjukdomen hetsäter som minst 2 gånger i veckan och kompenserar därefter genom att antingen kräkas upp maten, använda laxermedel, ägna sig åt överdriven motion eller/och använda sig av bantningspreparat. Detta för att "göra sig av" med födan igen. Bulimi liknar anorexi med avseende på missnöjet över den egna kroppen samt en önskan att gå ned i vikt, skillnaden är hetsätningen. En bulimiker behöver inte vara underviktig utan kan se helt normal ut och det är därför svårare att upptäcka bulimi än anorexi.

Bulimi uppträder i de flesta fall hos flickor och unga kvinnor från 15-25 års ålder. Sjukdomen karakteriseras av hetsätning och ett oemotståndligt sug efter mat samtidigt som personen försöker gå ned i vikt.

En person som lider av bulimi intar stora mängder mat på kort tid (hetsätning) och varvar detta med ett kompensatoriskt beteende som till exempel bantningskurer, fasta, kräkningar, vattendrivande läkemedel och motion. Bulimi är vanligare än anorexi, en nära besläktad ätstörning som präglas av självsvält. Till skillnad mot anorexi uppträder bulimi ofta senare i livet, vanligtvis i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern."

Källa 

 

Ni ser bilderna på mina tonfisksallader och omeletter, men hur ofta visar jag upp de dagar jag äter på Mc donalds 3 gånger/dag eller när jag trycker i mig 400g choklad, en chipspåse, ett kakpaket samt ett 6-pack delicatobollar på 30 minuter?

 

Jag har som ni redan kunnat läsa ett extremt förakt mot ätstörningar och berättar nu för att slippa hamna djupt där nere själv. Jag tränar mer än vad min kropp klarar av och det är en tidsfråga innan jag går sönder. Min räddning har varit att kunna göra mig av med överflödiga kalorier på detta sätt, men vad händer OM jag inte kan träna? I dagsläget kan jag inte se mig själv spy upp mat frivilligt, men jag vet också att jag har en fixering vid att inte bli tjock. 

 

Vad som gör att jag inte ser mig själv som sjuk (trots att mitt beteende stämmer väldigt bra överrens med texten ovan) är att jag inte vill spy upp mat eller gå ner nämnvärt i vikt (jag tränar för att hålla vikten), mitt beteende grundar sig i mitt sockerberoende och blir jag av med det är jag inte heller intresserad av att vidta de åtgärder som nämns. Mitt förhållande till vanlig mat är inte påverkat utan det är sockret som har förstört min tillvaro, Jag vill inte träna varje dag för så roligt är det inte, men samtidigt så kan jag inte tillåta mig själv att äta 2000-4000 extra kalorier om dagen för hade jag lätt kunnat gå upp tio kilo på ett par veckor.


För att förtydliga. JAG LIDER INTE AV BULIMI MEN OROAR MIG ÖVER VAD MITT BEROENDE SKULLE KUNNA LEDA TILL OM JAG INTE STOPPAR HÄR OCH NU.

För första gången någonsin togs mina ord på allvar, tyvärr är svensk sjukvård en långsam process men nu ser det ut som om jag ändå skall få någon form av hjälp. När jag beskrev situationen så fick jag responsen "Jag har jobbat med alkolister och du fungerar precis som dem, fast ditt berusningsmedel är socker" -men heja, ÄNTLIGEN får jag erkänt i vården att socker är beroendeframkallande, ett genombrott skulle jag vilja säga då dem tidigare svarat "men det är väl bara att äta ett äpple istället..."

 

 

En av de största anledningarna till att jag inte berättat det här är att jag inte vill att människor skall se mig på ett annat sätt än den glada och positiva Jennifer som jag oftast är. Jag vill inte att detta skall definiera mig som person då jag vet att det går att arbet bort OCH JAG ÄR LYCKLIG! Det är det som gör det hela så oförståeligt, att jag i övrigt mår väldigt bra. 

 

Med detta sagt, tänk på vad ni säger till människor. Jag har utvecklat ett skadligt beroende som skulle kunna leda till något ännu värre tack vare att personer uttryckt sig som de har gjort. "du får inte äta det där, du har diabetes" "du skall väl ändå inte stoppa i dig det där.." att komentera och lägga sig i en diabetikers vardag är tydligen helt okej, så okej att denne fått äta "det där" när ingen ser på. Ni vet själva hur det är, det finns inget hellre man vill göra än det som är totalt förbjudet.

 

Detta inlägg blev långt men nu känner jag iallafall att jag fått uttrycka mig och skriva av mig lite, jag hoppas också att jag kan ha fått någon att tänka till lite extra. Ha en fin kväll, nu skall jag äta middag och sedan träna (haha, käns ju lite fel att skriva så efter allt det här, menmen) =)

 

 

 

kommer gå under jorden..

Jag är precis som alla andra, en "jag börjar på måndag"-människa, så nu står jag här IGEN.

Det blir lixom uttjatat och jag har sagt det så många gånger att jag det senaste inte ens trott på det själv, skillnaden den här gången är att nu ger jag mig verkligen fan på det hela. Om tio veckor fyller jag år och jag har lovat mig själv hälsa och välmående, jag struntar i allt annat. Det handlar om att bli av med ett beroende som tynger min vardag, jag har inte ens klarat av dag 1 och det enda jag vill är att klockan skall närma sig nio så att jag kan gå och lägga mig, livslusten är som bortblåst.

 

 

Jag vet att första tiden alltid är värst och jag brukar alltid vara tvungen att avbryta för att bet blir för psykiskt påfrestande och för att jag inte kan fokusera på någonting annat men nu är det allt eller inget. Jag kommer säkerligen drunkna i mina egna tårar de första veckorna men jag hoppas och tror att det skall vara värt det i slutändan. Min deppighet lär lysa igenom här på bloggen men jag ber er att ha tålamod med lilla mig, för jag måste verkligen göra detta nu.

 

Nu väntar de tio värsta veckorna i mitt liv..

 

en människa som förändrar allt

Hej.

Imorgon skall jag köra vasacykel i fyra timmar (kl.08:00) och stannar därför hemma ikväll, måste dock medge att jag nästan ställde in för att kunna följa med vännerna ut. När man sitter i sin ensamhet är det lätt att tankarna tar över och idag är det positiva tankegångar som råder, tack vare en väldigt speiell person.

 

 

Jag vill inte nämna några namn men i veckan träffade jag en människa som förändrade min självbild. Jag tycker vi som människor är väldigt dåliga på att boosta varandra, denna personen gjorde inte mycket, men det lilla som sades har förändrat sättet att se på mig själv. Att känna sig bekväm och glad med att vara den man är och veta att andra uppskattar en för precis de saker man själv tror man måste ändra på är extremt befriande. Jag är speciell, på ett bra sätt. Det finns människor som vill vara som mig och som gör allt för att ha mig i sin närhet. Så fort jag börjar tänka negativa tankar om mig själv så skall jag tänka på vad min kloka vän sa om mig, min personlighet och min karisma, TACK.

Alla borde ha någon som lyfter en, alla förtjänar att höra hur fantastiska dem är och jag har haft turen att träffa en person som gorde detta med mig, till mig, för mig. Så litet för världen, så stort för mig.

 

 

Nu skall jag tvätta ansiktet och krypa till sängs, det kommer bli en riktig urladdning imorgon. Puss och godnatt 

 

 

restaurang och utgång

hej och förlåt för dålig uppdatering de senaste dagarna men jag har haft riktig kvalitétstid med mina vänner.

 

Igår var jag och och min vän Sara och testade på restaurangen Göteborg Wok för första gången, och som vi åt! Det är en väldigt enkel restaurang och service samt miljö/organisering är näst intill obefintlig men det är ett stort utbud på mat. Jag har som de flesta vet en förkärlek till ite mer exklusiva matställen där man blir väl omhändetagen och detta liknade mer ett snabbmatsställe (betalar innan man äter, tar dricka själv, gammal disk som inte plockas bort på vissa bord) men som sagt, maten var helt okej.

Dem serverar buffé för strax under 200 kr/person och jag kan tänka mig att det är ett väldigt bra koncept för stora sällskap.

Därefter gick vi vidare till Restaurang viktoria och drack några drinkar innan vi tog oss mot aveyn. Under kvällen blev det två olika klubbar i lite varierat sällskap, var hemma runt halv fyra och somnade direkt.

 

 

Vid 12 idag kom Emma och Adam hit på brunch, jag hade köpt färska frallor, gjort pannkakor, aggröra, bacon, skivat frukt och massa annat gott så vi satt och prata om livet och framtiden, mysigt. Hoppas ni har en bra lördag. 

 

Jag måste börja ta mer och bättre bilder..

 

janne josefsson

Nu sitter jag och förtär en stor tonfisksallad helt i min smak, mums!

Har varit ute och flängt större delen av dagen (gissa om det var svåt att låta bli gymmet imorse) och träffade av ren slump på självaste herr Janne Josefsson. Den mannen har vi nog alla en åsikt om, han är min mammas största idol medan jag inte riktigt känner detsamma. Jag gillar verkligen uppdrag granskning men anser att han blandar in sitt personliga ställningstagande lite väl ofta, vad tycker ni?

Dock är det spännande att lyssna på en person som besitter den kunskap som han faktiskt gör och som har upplevt så mycket, jag kan ta del av vad personer som han har att berätta i timmar. 

 

Hoppas ni har en underbar dag!

 

 

sol och koncentrationssvårigheter

Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna men visst är min jacka fin!

Idag har jag mest irrat runt, letat efter ett bra gloss, fikat med en vän och vid tolv väntade föreläsning. 12-16 stod det i schemat, vid tre gick jag. Jag har verkligen svårt att sitta still och koncentrera mig i så många timmar. När jag insåg att jag bara satt och spelade spel, surfade och målade sträckgubbar så gick jag hem (slog dock gårdaagen då jag klarade 2 timmar). Det handlar inte om att jag inte bryr mig, utan mer att min kropp inte klarar av den typ av stillasittande teoretisk undervisning i så många timmar. 

 

Annars var det en väldigt fin förmiddag här i Göteborg idag, solen sken och folk satt ute och fikade. Idag skall jag leta fram mina favoritsolglasögon från marc by marc jacobs som ligger undanskuffade någonstans, våren är ju påväg!

 

Ny vecka, nya tag!

God morgon! Jag har haft en lång men härlig morgon på gymmet, bättre start på veckan finns inte. Trots att min dag inte börjar förens vid tolv så finns det inga ursäkter mot att infinna sig på gymmet 06:30, jag ser min inplanerade träning lika viktig som allt annat i min kalender. Hur börjar ni eran vecka?

söndag

oj vilken skön söndag det har varit idag.

 

vid 11 träffade jag min vän Tobias och vi fikade på ett mysigt ställe längst bryggan i sannegården. Han är en mycket speciel person, ena sekunden får jag en komplemang och i nästa sekund skäll , jag vet ingen som försöker läxa upp mig som han gör. Därefter tittade vi på OS-finalen i hockey och lite motvilligt får jag ju erkänna att Kanada var det starka laget rakt igenom, så att dem tog hem segern vart ju ingenting att höja ögonbrynen över. Jag tycker även att dommarna gjorde ett bra jobb och dömde rättvist trots allt snack (ni missade väl inte de livliga diskussionerna kring att 3 av 4 dommare var kanadensare), däremot kan jag inte förstå hur man behandlade den påstådda dopingskandalen mot bäckström, har man inte mer välutväcklade tillvägagångssätt än så?

Aja, det är dumt att gräva ner sig i det nu.

 

Efter det tog jag en promenad med min mor och strax skall jag iväg och passa en liten skrutt. Det blir en vilodag från träningen dessutom.   

 

 

ida sjöstedt och zara får tummen upp

Jag ber om ursäkt för min frånvaro i blogg-sfären idag.

 

När klockan ringde i morse insåg jag med detsamma att kliva upp inte skulle föra något gott med sig så jag valde att ligga kvar. Huvudvärken var otäckt lik ett slaganfall och minsta rörelse satte igång kräk-reflexerna. Efter någon timme insåg jag att det kanske var vätskebrist så jag tog mig sakta upp ur sängen och mötte i samma stund min egen blick i spegeln, mitt ansikte var så uppsvullet, jag har inte sätt något liknande förut. Min första tanke var att jag måste ha fått en allergisk reaktion, men jag kunde inte komma på mot vad. Efter litervis med vatten samt ett par alvedon kändes det något bättre. Då jag bara känner mig extremt mycket sämre av att ligga nedbäddad i en säng klädde jag mig och åkte in mot stan. Jag besökte ett par butiker för att kika in vårnyheterna, och jag säger bara ZARA! Märket har verkligen lyckats med vårkollektionen, jag hade utan problem kunnat investera i en helt ny garderob baserat på deras kläder idag.  

 

Jag tog även en sväng in på NK och kikade in en klänning från Ida Sjöstedt som är för bra för att vara sann, dock skall jag gå ner en klädstorlek innan jag tillåter mig själv att köpa den. Som om inte det vore motivation nog så såg jag min drömkropp idag (en verklig människa och ingen redigerad instagrambild), det gick upp för mig att du kan faktiskt se perfekt ut (det är bara lata människor som säger att allt är redigerat) om du bara ger dig tusan på det.

 

Här i göteborg har det varit typiskt HUNTER-väder idag, blött på marken men uppehåll. Inte så fasligt kallt heller, hade på mig min fina vårjacka från Esprit.  

 

 

livet i stort och smått

Vilken mysig eftermiddag jag har haft med Emma idag. 

Först tog vi en sväng inne på NK för att spana in lite vårnytt som vi gärna adderar till våra redan överfulla garderober och sedan gick vi ner mot brogyllen för fika. Vi blev sittandes en bra stund och bara mös och pratade om livet. Brogyllen är verkligen ett mysigt café och inte riktigt lika stökit som många andra då man riktar sig mot en lite annan målgrupp. Dessutom säljer dem så gott bröd och serverar bakverk i världsklass.

 

 Det blev en väldigt avslappnad start på veckan, dessutom ramlade ett nytt jobberbjudande in vlket alltid är kul. Jag blir lite smått frustrerad på de personer som sitter och säger att det inte finns några jobb och att det är samhällets fel att man är arbetslös. Jag har fått tre jobberbjudanden på mindre än två månader, det finns jobb men dem kommer inte till dig, du måste själv anstränga dig för att sticka ut i den komkurrens som finns idag. 

bildkälla

Matkoma och finbesök

Hej på er, dåligt med uppdatering idag vilket kanske inte är så konstigt, har inte gjort mycket mer än att äta och bara ha en lugn lördag här hemma. Denna godingen (bilden) har placerat sig i min säng och min mor ligger i soffan i väntan på att få återvända hem. Vi har beställt mat och kollat på wall street-filmerna, matkoma har tagit över våra kroppar.