jennifermolin!

vilja tar dig långt, men det är självdiciplinen som tar dig hela vägen

Jag är helt slut, orkar knappt skriva det här inlägget.

Som jag skrev i förmiddags gav jag vika för träningsvärken, något som vinnarskallen i mig inte riktigt kunde släppa. Framåt kvällskvisten rannsakade jag mig själv, "skulle Kalla eller Hellner avstå träningen för att dem hade träningsvärk? -nej, då ska fan inte jag heller". Har jag bestämt mig för ett distanspass idag så är det ett distanspass som gäller, punk slut. Skit samma om det går lite långsammare än vanligt eller om jag inte är hundra procent motiverad, gör det bara.

 

16 km senare inser jag att kroppen bara driver med mig, vadå för trött och seg, jag har precis avklarat de 15 planerade kilometrarna plus en extra. Man måste släppa allt, både kropp och huvud kommer vilja få dig att stanna varenda minut, sekund, av ditt träningspass men du måste blokera dem känslorna och bara sikta in dig på ditt mål. Har du bestämt dig för att löpträna i 30 minuter ja då gör du det, inte i 15 eller 28, utan i 30. Ska du springa milen, stanna inte vid 9 km för att du är för trött, du dör inte om du tar ett steg till, som blir två.. pötsligt är milen nådd. Stäng av allt och ha full fokus på målet, ska du göra något så gör det fullt ut, bevisa för dig själv att du klarar allt -ingenting är omöjligt!

 

Nu är all energi förbrukad (LÄS:jag fick sitta ner och duscha), ska avsluta dagen med att tillaga våfflor.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas