jennifermolin!

när man blir besviken på sig själv...

Idag blev jag väldigt besviken på mig själv, för något jag inte kunde göra så mycket åt.

 

Dagens träningsupplägg var långdistans. Jag var väldigt taggad men det gick inte alls som jag tänkt mig. Mitt blodsocker har legat högt idag (en frisk människa ligger mellan 4-10 på ett ungefär, jag låg på 28..) jag är inte korkad och vet att man absolut inte skall ge sig ut och motionera när kroppen befinner sig i det skicket MEN jag är jäkligt enveten av mig och bestämde mig ändå för att ge mig ut. 

 

Jag vet inte hur bra koll ni läsare har på diabetes men när man har ett högt blodsocker så försöker kroppen göra sig av med sockret så gott den kan vilket innebär att det blir ett konstant springande fram och tillbaka till toaletten. En följd av detta är givetvis att man måste dricka extrema mängder vätska, det blir en ond cirkel med andra ord. Dum som jag är ignorerar jag detta och tänker "att det löser sig", efter tre km löpning var jag torr som sandpapper i munnen och kunde knappt stå upp för att jag var så kissenödig. Jag var SÅ besviken... Mina vänner vet att jag avskyr att använda min sjukdom som ursäkt då jag tycker det är lamt, men ibland så är det faktiskt så det ligger till. Man måste lära sig att arbeta med sina svagheter, inte gnorera dem.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas