jennifermolin!

dagen då jag erkänner

Jag valde att erkänna idag, berätta vad som faktiskt händer när ingen tittar på.

 

 

 

Ni som lärt känna mig genom bloggen Ser mig nog som en ganska hälsosam person, äter bra och tränar regelbundet.

Människor som står mig närmare vet att jag inte äter så hälsosamt och bra som jag vill få det att framstå och att jag kanske borde dra ner lite på träningen, mer än så är det inte, utåt sätt...

 

 

Vad jag visar upp på sociala medier är den goda delen av att vara Jennifer Molin, jag visar när jag äter hälsosamt, har tyckt att träningen är rolig och när jag mår bra. Det jag valt bort att visa upp här, eller för någon alls för den delen, är vad jag tänker dela med mig av nu.

 

När jag åkte till sjukhuset idag så kände jag att det fick vara nog. Jag brukar åka dit med ett A4 långt försvarstal om varför jag alltid har så dåliga värden men det försvarstalet är bara en kortsiktig lösning som gör att jag skadar min kropp än mer så idag valde jag att lägga alla kort på bordet.

 

Jag har nog aldrig varit så brutalt ärlig som jag var idag och allt för att hinna bromsa i tid. Jag berättade om min oro över att utveckla bulimi. Jag har redan ett sjukt förhållande till mat (som jag tyvärr utvecklat pga att människor i min omgivning kommenterar och lägger sig i vad jag stoppar i mig = jag började smygäta så fort ingen såg) och läget som råder är följande: Jag äter som en bulimiker, men har istället för att spy upp maten valt att träna extremt mycket.

 

"Bulimia nervosa är en allvarlig form av ätstörning. Bulimi betyder "oxhunger" och syftar på det stora begäret efter mat som bulimiker upplever. Nervosa betyder nervös eller nervositet. Den som lider av sjukdomen hetsäter som minst 2 gånger i veckan och kompenserar därefter genom att antingen kräkas upp maten, använda laxermedel, ägna sig åt överdriven motion eller/och använda sig av bantningspreparat. Detta för att "göra sig av" med födan igen. Bulimi liknar anorexi med avseende på missnöjet över den egna kroppen samt en önskan att gå ned i vikt, skillnaden är hetsätningen. En bulimiker behöver inte vara underviktig utan kan se helt normal ut och det är därför svårare att upptäcka bulimi än anorexi.

Bulimi uppträder i de flesta fall hos flickor och unga kvinnor från 15-25 års ålder. Sjukdomen karakteriseras av hetsätning och ett oemotståndligt sug efter mat samtidigt som personen försöker gå ned i vikt.

En person som lider av bulimi intar stora mängder mat på kort tid (hetsätning) och varvar detta med ett kompensatoriskt beteende som till exempel bantningskurer, fasta, kräkningar, vattendrivande läkemedel och motion. Bulimi är vanligare än anorexi, en nära besläktad ätstörning som präglas av självsvält. Till skillnad mot anorexi uppträder bulimi ofta senare i livet, vanligtvis i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern."

Källa 

 

Ni ser bilderna på mina tonfisksallader och omeletter, men hur ofta visar jag upp de dagar jag äter på Mc donalds 3 gånger/dag eller när jag trycker i mig 400g choklad, en chipspåse, ett kakpaket samt ett 6-pack delicatobollar på 30 minuter?

 

Jag har som ni redan kunnat läsa ett extremt förakt mot ätstörningar och berättar nu för att slippa hamna djupt där nere själv. Jag tränar mer än vad min kropp klarar av och det är en tidsfråga innan jag går sönder. Min räddning har varit att kunna göra mig av med överflödiga kalorier på detta sätt, men vad händer OM jag inte kan träna? I dagsläget kan jag inte se mig själv spy upp mat frivilligt, men jag vet också att jag har en fixering vid att inte bli tjock. 

 

Vad som gör att jag inte ser mig själv som sjuk (trots att mitt beteende stämmer väldigt bra överrens med texten ovan) är att jag inte vill spy upp mat eller gå ner nämnvärt i vikt (jag tränar för att hålla vikten), mitt beteende grundar sig i mitt sockerberoende och blir jag av med det är jag inte heller intresserad av att vidta de åtgärder som nämns. Mitt förhållande till vanlig mat är inte påverkat utan det är sockret som har förstört min tillvaro, Jag vill inte träna varje dag för så roligt är det inte, men samtidigt så kan jag inte tillåta mig själv att äta 2000-4000 extra kalorier om dagen för hade jag lätt kunnat gå upp tio kilo på ett par veckor.


För att förtydliga. JAG LIDER INTE AV BULIMI MEN OROAR MIG ÖVER VAD MITT BEROENDE SKULLE KUNNA LEDA TILL OM JAG INTE STOPPAR HÄR OCH NU.

För första gången någonsin togs mina ord på allvar, tyvärr är svensk sjukvård en långsam process men nu ser det ut som om jag ändå skall få någon form av hjälp. När jag beskrev situationen så fick jag responsen "Jag har jobbat med alkolister och du fungerar precis som dem, fast ditt berusningsmedel är socker" -men heja, ÄNTLIGEN får jag erkänt i vården att socker är beroendeframkallande, ett genombrott skulle jag vilja säga då dem tidigare svarat "men det är väl bara att äta ett äpple istället..."

 

 

En av de största anledningarna till att jag inte berättat det här är att jag inte vill att människor skall se mig på ett annat sätt än den glada och positiva Jennifer som jag oftast är. Jag vill inte att detta skall definiera mig som person då jag vet att det går att arbet bort OCH JAG ÄR LYCKLIG! Det är det som gör det hela så oförståeligt, att jag i övrigt mår väldigt bra. 

 

Med detta sagt, tänk på vad ni säger till människor. Jag har utvecklat ett skadligt beroende som skulle kunna leda till något ännu värre tack vare att personer uttryckt sig som de har gjort. "du får inte äta det där, du har diabetes" "du skall väl ändå inte stoppa i dig det där.." att komentera och lägga sig i en diabetikers vardag är tydligen helt okej, så okej att denne fått äta "det där" när ingen ser på. Ni vet själva hur det är, det finns inget hellre man vill göra än det som är totalt förbjudet.

 

Detta inlägg blev långt men nu känner jag iallafall att jag fått uttrycka mig och skriva av mig lite, jag hoppas också att jag kan ha fått någon att tänka till lite extra. Ha en fin kväll, nu skall jag äta middag och sedan träna (haha, käns ju lite fel att skriva så efter allt det här, menmen) =)

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas