jennifermolin!

vad gör man?

Precis som vanligt började jag min morgon med träning, tabata klockan 06:30 för att vara exakt. Dock var det ett av de sämre passen jag genomfört på väldigt länge, kroppen orkade inte med. Jag tror att det var en kombination av för lite sömn samt utmattning, jag har ansträngt kroppen väldigt hårt den senaste tiden. Jag kommer nog vila kroppen helt från träning fram tills på söndag så att den får en chans till maximal återhämtning, att dra på sig en skada nu vore det värsta tänkbara.

Efteråt gick jag förbi ett bageri i närheten och köpte med mig färska frallor, så nu sitter jag med en stor kopp te och äter en lyxig vardagsfrukost, mums!

 

 

 

På tal om någonting annat.

När jag var på gymmet imorse tränade en tjej bredvid mig och det var så påtagligt att hon inte mådde bra, hon var så mager, utmärglad. Det var ingen tvekan om att tjejen led av en ätstörning och jag tror till och med att hon var så undernärd att tvångsomhändetagande stod runt knuten. Min fråga är, vad gör man? Hur skall jag reagera och agera när jag möter en människa som henne? skall jag bara låta det fortgå eller gör man någon uppmärksam på detta? Har gymmet hon tränar på något ansvar? Jag blir så ledsen, det gör ont i hela mig att se människor som förtör sig själva på det sättet.

Jag kan ibland känna att vissa i min närhet tror att jag strävar efter något liknande då jag tränar som jag gör, men mer fel kan dessa personer inte ha. Jag erkänner att jag vill vara smal, men jag skulle aldrig sträva efter en mager och utmärglad kropp. Hälsan kommer alltid först och de här personerna som lider av svåra ätstörningar skadar sig själva något extremt. Tjejer kan förlora förmågan att bli gravida, mag- och tarmfunktionen kan ge upp, du kan bli blind, drabbas av benskörhet, tandlossning, rubbad/förstörd ämnesomsättning.. Anorexi är en fruktansvärd sjukdom. Vi skall inte tala om den psykiska smärtan många av dessa individer känner, allt för att få vara så mager som möjligt.

 

Jag har haft turen att inte ha någon i min närhet som trillat in på den här livsfarliga vägen, först idag stod jag inför frågan vad gör man?

Hur hade ni reagerat? Har ni haft någon i er närhet som drabbats av anorexi och hur hanterade ni den situationen? hur mår han eller hon idag?

eller har du kanske själv personlig erfarenhet av att lida av denna hemska sjukdom? 

 

Dela gärna med er av era erfarenheter, jag tycker detta är en fråga som måste uppmärksammas än mer än vad den gör idag, att höra 8 åringar som vill börja banta är helt absurt och det är något vi ktivt måste motarbeta tillsammans 

 

bildkälla

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas